Ernst Brunners Carolus Rex - en granskning

Home
Introduktion
Lilla kungen : 7-55
Den smorde : 56-103
Rustningar : 104-129
Seland : 130-143
Narva : 144-193
Duna : 194-208
Warschau : 209-236
Kliszow : 237-248
Krakow : 249-257
Thorn : 258-287
Volafaltet : 288-305
Lemberg : 306-317
Massakreringar 1704 : 318-325
Ravitz : 326-336
Grodno : 337-349
Massakreringar 1706 : 350-357
Sachsen : 358-372
Kejsaren av Storskandinavien : 373-393
Uppbrottet 1707 : 394-408
Massakreringar_svalt : 409-425
Holowczyn : 426-438
Severien : 439-460
Veprik : 461-484
Massakreringar 1709 : 485-497
Pultava : 498-540
Saracenska heden : 541-564
Bender : 565-599
Prut : 600-617
Kalabaliken : 618-673
Demotika : 674-700
Stralsund : 701-729
Norska falttaget : 730-757
Lund : 758-782
Fredriksten : 783-807
Avslutande betraktelser

Kapitel 21 : Holowczyn

"- Mitt m�l med den h�r boken �r att den blir l�st, att den f�r m�nniskor att samlas i Kungstr�dg�rden. N�gon l�gger ett rep runt halsen p� statyn av Karl XII. Folk hj�lps �t att dra ner den p� backen och ge sig p� bel�tet med hammare och sl�ggor." (Ernst Brunner om den planerade nya boken. Intervju i Norrk�pings Tidningar 6/11 2002)

"- Litteraturen kring Karl XII �r rik men s� f�rljugen att jag tappade hakan n�r jag b�rjade l�sa." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003)

"T�nker du l�ta Karl XII �ngra sina g�rningar? - Nej. Han levde ju i tron att han var utvald och den nya Kristus." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003)

"Ernst Brunner har gr�vt fram sanningen om hj�ltekungen. I 300 �r har mumien vilat i sarkofagen i Riddarholmskyrkan. F�rst nu v�gar Ernst Brunner skaka liv i v�r grymmaste kung. - Karl XII sj�lv hade �lskat min bok, s�ger han." (Aftonbladet 24/7 2005)

"Fr�gan �r snarare om svenskarna �r redo f�r sanningen om hj�ltekungen efter 300 �r. � Vi kr�ver att andra ska g�ra upp med sin historia men �r inte mogna sj�lva. Kanske vill vi �nd� n� en historisk nollpunkt. M�nga l�sare kommer f�rst ruska p� huvudet och sedan bli f�rtvivlade och inse att Brunner inte �r ute i ogjort v�der. Dessa fakta g�r inte att motbevisa, s�ger han." (Aftonbladet 24/7 2005)

"F�r att hitta den sanna Karl har han grottat ned sig i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga biblioteket. Jobbat mer som historiker �n f�rfattare." (Aftonbladet 24/7 2005)

"Sedan har jag varit ohyggligt noggrann i min forskning � ingen ska kunna sl� mig p� fingrarna n�r det g�ller fakta om Karl XII." (Ernst Brunner i Popul�r historia 2005:7)

"I sin bok ber�ttar han �ntligen sanningen om Karl XII - en kung med l�g empati och opassande s�tt, dumdristig och rutinbunden och som
troligen led av Aspergers syndrom. - Nu m�ste svensk historieskrivning revideras." (Ernst Brunner i Dagens Nyheter 5/9 2005)

"Den senaste boken �Carolus Rex� �r den tjugoandra. Det �r en mastig sak p� 808 sidor, som tog honom nio m�nader att skriva. Forskningen som ledde fram till boken tog honom tre �r.
� Det finns n�gra hyllmeter om Karl den tolfte om vi s�ger s�. Jag har gr�vt i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga Biblioteket." (Ernst Brunner i S�rmlands nyheter 23/9 2005)

"I boken har Ernst Brunner g�tt tillbaka till ursprungsk�llor fr�n m�nniskor i Karl den tolftes n�rhet.
� Det vi ska komma ih�g �r att mycket av det som �r skrivet om Karl den tolfte bygger p� myter, eller har kontrollerats av Karl den tolfte sj�lv. Jag har g�tt djupare och l�st hemliga, personliga skrifter. Mina spr�kkunskaper har ocks� gjort att jag har kunnat se vad som har skrivits om honom i Ryssland och Polen, vilket har givit mig en kontinental bild av Karl den tolfte." (Ernst Brunner i S�rmlands nyheter 23/9 2005)

"Det �r viktigt att p�peka att mina k�llor �r personer i Karl den tolftes samtid. Jag har bara utg�tt fr�n vad k�llorna visar. Gillar man inte det ska man vara arg p� k�llorna, inte Ernst Brunner." (Ernst Brunner i S�rmlands nyheter 23/9 2005)

"Det h�r �r ju inga andrahandsuppgifter som jag jobbar med... Det �r allts� inte senare forsknings slutsatser." (Ernst Brunner under seminariet Karl XII:s liv & d�d p� Bok & bibliotek 29/9 2005)

"Naturligtvis har jag l�st historikerna, men jag valde att ocks� g� till deras k�llor. �gonvittnena har varit allra viktigast. Jag skulle klara en doktorsdisputation p� mina kunskaper." (Ernst Brunner i Borl�nge tidning 1/11 2005)

"Han s�ger sig 'inte ha v�ntat sig ett s� f�nigt' inl�gg i efterdebatten som det fr�n historikern Peter Englund. - Han k�nner det v�l som att han numera inte sitter lika s�kert p� tronen som den i Sverige som vet mest om Karl XII." (Ernst Brunner i Borl�nge tidning 1/11 2005)

"Och e' de s� att man uppr�rs �ver den bild som boken presenterar d� skall man inte bli sur p� Brunner, f�r d� m�ste man bli sur p� k�llorna. Jag har varit k�llorna trogen." (Ernst Brunner i SVT:s Debatt 29/11 2005)

"Man har skrivit t�mligen uppdiktade reportage om hur jag skulle ha hotats av h�gerextrema grupper. Man har velat f� det att framst� som att den h�r boken �r s� kontroversiell. Men de allra flesta har varit j�ttelyckliga n�r de har h�rt att jag har gjort det h�r. T. ex. Arm�museum som sj�lva har hyst samma tankar och arrangerat utst�llningar d�r Karl XII uppvisats ungef�r som i min bok. Jag har ocks� f�tt positiva samtal och brev fr�n historiker och historiskt intresserade m�nniskor." (Ernst Brunner i M�nadens boknytt 2005:12)

"Det fanns mycket skrivet om Karl XII, men samtidigt ingenting alls, det skrivna var tillr�ttalagt. (Ernst Brunner i Hallandsposten 4/2 2006)

"Myter �r sv�rast att ta d�d p�. De som hyllar Karl XII inser nu att bilden av honom kommer att f�r�ndras genom min bok. Detta uppr�r dem, �ven om de ser att min bok h�ller f�r en vetenskaplig pr�vning. Just nu kan jag mest i landet om Karl XII och det �r sv�rt f�r somliga att acceptera." (Ernst Brunner i Hallandsposten 4/2 2006).

"- Det finns m�ngder av dokument som ger en annan bild av Karl XII �n den som vi svenskar �r vana vid. Man undrar varf�r andra historiker har utel�mnat dem, s�ger Ernst Brunner." (Gefle Dagblad 12/3 2006).

"Jag har anv�nt samma k�llor som alla andra forskare men kanske hittat saker som de inte funnit eftersom jag kan l�sa medeltidstyska. �ven polska och ryska g�r bra, sa Ernst Brunner �ver en kopp kaffe." (B�rgslagsbladet 19/6 2006)

V�rt att l�gga m�rke till

I detta avsnitt m�rks bland sakfelen den h�gst egendomliga uppgiften p� sidan 429 att Lewenhaupts arm� marscherade genom Masurien. P� sidan 431 har Brunner blandat ihop Holowczyn med �verg�ngen av Desna. N�r det sedan g�ller redog�relsen f�r slaget vid Holowczyn har Brunner r�rt till saker och ting � det gr�vsta. Infanteriregementet Livgardet har placerats p� h�stryggen. P� sidan 433 f�ljer Brunner f�rst Frans G. Bengtsson och l�ter 13 drabanter stupa. N�gra rader l�ngre fram l�ter han sedan 32 drabanter begravas. P� sidan 434 skriver Adlerfelt (f�r etthundrafemtioelfte g�ngen?) kanslibulletiner, trots att han inte tj�nstgjorde i kansliet.

P� sidan 431 finns ett litet, men mycket betecknande exempel p� hur Brunner har handskats med k�llorna d� dessa inte inneh�llet de uppgifter han velat ha fram.

K�llorna

I detta m�rks n�gra n�rmast komiska exempel p� hur Brunner har kopierat Ernst Carlson, s� dennes Sveriges historia under konungarne af pfalziska huset, del VIII (1910) har uppenbart anv�nts flitigt. Ocks� Fryxells n�rvaro �r tydlig.

Genomg�ngen

Sidan 426: Arm�n bryter upp, indelad i sex grupper.

H�r har Brunner i f�rbandsuppr�kningen gl�mt ett par stycken, n�mligen V�sterbottens och N�rke-V�rmlands regementen.

Sidan 426: Envoy�n M�llern blir kanslir�d och �verpredikanten Malmberg biskop i V�ster�s under ett uppeh�ll i Minsk.

Enligt Svenskt biografiskt lexikon kom M�llerns utn�mning den 5 juni och d� stod h�gkvarteret �nnu kvar i Radoskovice. N�r det g�ller Malmberg anger V�ster�s stifts herdaminne endast att utn�mningen kom f�re den 22 september 1708. Uppgiften om att det hela skulle ha skett i Minsk kommer fr�n Hultman. I fallet M�llern g�llde utn�mningen posten som statssekreterare vid utrikesexpeditionen.

Sidan 427: Mensjikov har vid Borisov st�llt en stark artilleriavdelning under general Goltz.

Detta ska nog vara kavalleriavdelning, se t.ex. Carlson s. 136.

Sidan 427: Karl XII rider fram och st�ller sig i kulregnet.

Med tanke p� att en av Brunners teser �r att Karl XII r�rde sig �ver slagf�lten omgiven av en levande skyddsmur �r det en smula intressant att han godk�nner den h�r typen av samtida vittnesm�l.

Sidan 428-229: Piper framb�r f�rljugna rapporter fr�n Wien.

H�r har Brunner d� l�nat formuleringar ur ett av Hermelins brev:

Brunner (2005), s. 429	Carlson, E., Sveriges historia under konungarne af pfalziska huset VIII, s. 136
Vid frukosten hade han framburit aviser fr�n Wien som skamligt och orimligt ljugit om Hans Maj:t konungen af Sveriges nederlag, d� likv�l ingen ryss intill den dagen haft hj�rta att h�lla st�nd.	Det �r skamligt, att de Wienska avisor s� orimligen ljuga och ber�tta om H. M:ts nederlag, d� likv�l ingen ryss intill denna dag har haft hj�rta att h�lla st�nd. (Ur brev fr�n Hermelin till Stiernh�k av den 21 juni 1708)

Sidan 429: Livland och Kurland var utsuget och utarmat varf�r krigsf�rn�denheterna m�st inv�ntas fr�n svenska moderlandet. Efter sv�ra v�ldshandlingar mot befolkningen hade han skaffat ett par tusen transportvagnar, trosskuskar, 16 kanoner och med 11.000 man f�rdigsatt sina regementen.

Varifr�n detta kommer har jag inte lyckats fastst�lla. Inte ens Fryxell pratar om "sv�ra v�ldshandlingar". Riktigt s� illa som det h�r beskrivs var det heller inte, det som skulle komma fr�n Sverige var en del manskap och utrustning.

Sidan 429: Lewenhaupt marscherar genom Masurien.

Detta �r verkligen m�rkligt. Med Masurien brukar man avse s�dra delen av den gamla preussiska provinsen Ostpreussen eller i ett modernt polskt spr�kbruk hela nord�stra h�rnet av Polen, provinsen Ermland-Masuren. Allts� de delar genom vilka svenska huvudarm�ns marsch gick i b�rjan av 1708. Lewenhaupts marsch utgick fr�n Riga, s�dra Livland och Kurland, se Hallendorff s. 94 ff.

M�jligen har Brunner l�st Hallendorf och slarvat, f�r p� ett st�lle (s. 97) j�mf�r denne Lewenhaupts marschhastighet med huvudarm�ns och n�mner d� att Karl XII hade g�tt genom Masuren.

Sidan 430: Kungen l�ter bestycka en kulle med grova kanoner.

Sp�ren av Fryxell �r tydliga ocks� i det lilla:

Brunner (2005), s. 430	Fryxell, Anders, Ber�ttelser ur svenska historien. D. 22. - Stockholm, 1856. - S. 111
"Under de dimh�ljda aftontimmarna l�t jag sedan under fullkomlig tystnad med grova kanoner bestycka kullen gentemot k�rret."	"Under de dimh�ljda aftontimmarna och nattens m�rker l�t han nu f�rskansa och med grofva kanoner bestycka en kulle, bel�gen p� v�nstra sidan och gent emot det omtalade moraset."

eller varf�r inte:

Brunner (2005), s. 430	Fryxell, Anders, Ber�ttelser ur svenska historien. D. 22. - Stockholm, 1856. - S. 111
"�terkommen till h�gkvarteret intr�ffade sv�rt v�der med dimma och slagregn."	"Men, n�r den afg�rande dagen kom, intr�ffade ett sv�rt v�der med t�cken och slagregn."

Sidan 431: Flodstr�nderna vid Holowczyn �r s� branta att soldaterna hissas ned med linor.

Detta m�ste vara en f�rv�xling med Desna�verg�ngen den 2 november d�r ett s�dant f�rfarande ska ha anv�nts om man f�r tro Poniatowskis ber�ttelse, tryckt i Historisk tidskrift 1890.

Sidan 431: Gardet, V�stmanl�nningarna och Dalregementet vadar ut i vattnet.

S� vitt g�r att bed�ma bestod f�rsta anfallsgruppen av Livgardet och en bataljon ur Dalregementet. I en andra grupp f�ljde sedan den andra dalabataljonen, v�stmanl�nningarna, uppl�nningar och �stg�tar, se Karl XII p� slagf�ltet III, s. 587 ff.

Sidan 431: Karl XII l�mnar en handh�st till den s�rade kaptenen Gyllenstierna.

Ett i sin enkelhet str�lande exempel p� Brunners handlag med k�llorna:

Brunner (2005), s. 431	Gyllenstierna, Nils, �fversten grefve Nils Gyllenstiernas ber�ttelse om de polska och ryska krigen... // Karolinska krigares dagb�cker. D. VIII. - Lund, 1913. - S. 53.
"Kapten Gyllenstierna blev skjuten tv�rt igenom och i det han sj�nk i jordslemmet gav jag honom en handh�st och l�t honom lyftas i upp i sadeln, vilket aldrig av n�gon konung �nnu skett."	"och wiste hanss Maij:tt som allestedes war fr�mbst wid detta tillf�llet en stort n�destekn emoth Cap: G�llenstierna af Guardie som war twert igenom skuthen och blef ligandes, i dett han sin egen h�st afsteg och gaff honom att salvera sig med, hwilket aldrig af n�gon konung �nnu sket, och finnes f� wenner i werden som dett hwarandra gi�ra skulle."

F�rst stryks allts� sj�lva slutet, d�r Nils Gyllenstierna s�ger att det �r f� v�nner som skulle g�ra n�got s�dant f�r varandra. Sj�lvfallet skulle dylika lovord inte alls passa in i bokens budskap. Sedan g�rs originalets "egen h�st afsteg" om till "gav jag honom en handh�st" (en handh�st �r en h�st utan ryttare som f�rs med f�r att anv�ndas vid behov). Sedan l�ggs d� alltsammans i Karl XII:s egen mun, vilket resulterar i ett betydande m�tt av sj�lvgodhet.

Sidan 431: Gardet skyddar Karl XII genom marsch en carr�.

Gardes�versten Carl Magnus Posse, vars brev Brunner anv�nt, ber�ttar i sin dagbok att Karl XII red fr�mst, f�re den bataljon som f�rdes av major Appelgren. Generaladjutanten Kanefehr uppgav i f�rh�r hos ryssarna att han sj�lv red fr�mst, f�ljd av Karl XII till fots mellan Dalregementets �verste Siegrooth och livgardeskaptenen Adlerfelt. Olof Hermelin ber�ttar i ett brev till Samuel Barck av den 5 juli 1708 hur "s� war allom stor �ngest f�r H:s M:t, som s� of�rw�get gaf sig i faran, ock alltid stod fr�mst i spitsen." Inte ens Anders Fryxell talar n�got om "carr�", d.v.s en fyrkant. Detta var en formering som anv�ndes f�r att st� emot kavallerianfall, vilket det ju inte handlade om h�r.

Sidan 432: Lille Prinsen tumlar om med fienderna.

Brunner (2005), s. 431	Fryxell, Anders, Ber�ttelser ur svenska historien. D. 22. - Stockholm, 1856. - S. 113
"Under denna framryckning s�rades Lille Prinsen p� nytt, men oaktat blodig arm tumlade han muntert om bland fienderna."	"Lilla Prinsen blef i slagets b�rjan s�rad; men tumlade det oaktadt muntert om bland fienderna."

Sidan 432: M�ngen k�ck officer stupar.

Brunner (2005), s. 432	Carlson, Ernst, Sveriges historia under konungarne af det pfalziska huset. D. VIII. - Stockholm, 1910. - S. 143.
"V�l uppe p� fast mark ilade de i sm� troppar fram emot skogsbrynet, h�gg under stor manspillan med st�let i hela skvadroner.	"H�raf l�to de anfallande likv�l icke hejda sig utan ilade, sedan de v�l kommit p� fast mark, f�rbi �ndan af f�rskansningen och fram mot skogsbrynet, med kallt st�l tvingande ryssarna att vika och f�rf�ljande dem bort igenom skogen. Det sista stycket af v�gen, innan man n�dde skogen, kostade dock stor manspillan.
M�ngen gardeskarl kring min h�ga person och m�ngen k�ck officer f�ll h�r i spetsen f�r sin trupp."	M�ngen k�ck officer f�ll h�r i spetsen f�r sin trupp. �fverste Posse vid gardet och fyrtio af hans officersk�r s�rades; �fven dalregementet led starkt."

Sidan 432: Livdrabantk�ren utm�rker sig.

Man ser �terigen hur n�ra Brunner ligger �ldre texter:

Brunner (2005), s. 432

Bengtsson, Frans G., Karl XII:s levnad : fr�n Altranst�dt till Fredrikshall. - Stockholm, 1936. - S. 72 f.

"Nu satte drabanterna efter och visade stor iver att f� h�mnas. Det var den stoltaste ryttartrupp som n�gonsin galopperat �ver ett slagf�lt. Vad de angrep blev omkullkastat, vem de s�g gick de strax i sporrstr�ck p� huden sv�ngande sig omkring som ett blodsprutande nystan p� alla sidor omringade."

" 'I synnerhet', skrev Cederhielm hem ett par dagar efter slaget, ' m�ste man ber�mma och f�rundra sig �ver Drabanternas tapperhet och v�lf�rh�llande: vad de angrepo blev omkullkastat, och vem de s�go s�tta sig, den gingo de strax sp�renstreks p� huden: sv�ngandes sig omkring, som ett nystan, p� alla sidor omringade, liksom om fienden hade med dem lekt att h�r �r kommet ett underligt djur och intet vill hava honom.' "

Brunner har m�jligen h�mtat inspirationen direkt fr�n Cederhielms brev och inte fr�n Frans G. Bengtsson, men man ser hur olika de b�da f�rfattarna har behandlat samma k�lla. Frans G. Bengtsson anv�nder citationstecken och anger k�lla, Brunner har ingetdera.

Sidan 433: Karl XII befaller sin livvakt att avancera s�derut, han vill f�rf�lja fienden som simpel ryttare. Gardeskvadraten �ppnar sig och kungen hugger fr�n h�stryggen ned i nackar och sticker med ursinne. K�rens kaptenl�jtnant Otto Wrangel stupar.

H�r blir det d� �terigen kraftigt f�rvirrat. Livgardet var ett infanterif�rband som stred till fots, vilket Brunner synes inse p� sidan 432. Men h�r f�refaller det som om livgardet sitter till h�st. �n egendomligare blir det f�rst�s att h�r blanda in Otto Wrangel, Livdrabantk�rens chef. Dennes styrka ingick ju i Rehnsk�lds avdelning som var involverad i strid med ryskt kavalleri p� en annan del av slagf�ltet. Karl XII kom i kavalleristridens slutfas Rehnsk�ld till hj�lp med Sm�lands och �stg�ta kavalleriregementen. Inte mycket g�r ihop.

Sidan 433: Det kolnar i varje karolinerhj�rta av en s�dan syn.

Uttrycket �r h�mtat fr�n Johan Lamberts sj�lvbiografiska anteckningar, i vilka sammanhanget dock �r v�sentligt annorlunda:

Brunner (2005), s. 433.

Sch�ck, Henrik, Ur gamla papper : fj�rde serien. - Stockholm, 1899. - S. 95.

"Det kolnade i vart karolinerhj�rta av en s�dan syn: H�r kommer det vidunderliga bibliska djuret Carolus Rex som med rasande uppsyn visar sig varthelst det luktar krut och v�rjspetsar bl�nker."

"Konungen s�g han ofta, men f�rsta g�ngen de visade p� honom f�r Lambert, 'kolnade det - skrifver han - i mitt hj�rta. Jag s�g honom g� l�ngsamt, kl�dd i bl� rock och med m�ssingsknappar uti och l�dergeh�ng d�rutanp�, st�flar och sporrar som en annan underofficer, men med en stor f�rgyld knapp i hatten. Bittida om morgonen red han kring om arm�en och l�gret och stal sig, som det sades, ibland in p� officerarne. Men vore de lustige, for han dem f�rbi.' "

Till detta kan f�rst�s l�ggas att jagperspektivet ger uttrycket �n helt annan karakt�r �n det har d� det anv�nds av en vid sidan st�ende betraktare.

Sidan 433: Generalmajor Wrangel och 32 drabanter nedrullas i l�pgravens h�gra flygel, officerare f�r sig och gemena f�r sig. Ned rullas kvarterm�stare Wattrang och generaladjutanten Giertta.

Ibland �r det n�stan obegripligt hur Brunner behandlar sina uppgifter. N�r det g�ller antalet stupade s� finns det en lista hos Pihlstr�m, det finns uppgifter hos Kagg, det finns uppgifter i Karl XII p� slagf�ltet, Frans G. Bengtsson ger en siffra, han har till och med en f�rteckning �ver de stupade drabanterna. Och vad g�r Brunner d�? Jo, han v�ljer att anf�ra en siffra uppgiven av Alexander Magnus Dahlberg vars ber�ttelse �r nedskriven m�nga, m�nga �r senare. Varf�r? Av allt att d�ma d�rf�r att den �r h�gst. Den officiella ber�ttelsen har 9 d�da drabanter, Kagg har 7 och Pihlstr�m 8. Frans G. Bengtsson s�ger 13 och namnger allesamman. M�jligt �r f�rst�s att variationen mellan 7 och 13 helt enkelt beror p� hur vederb�rande r�knat, de som stupade i slaget eller �ven de som dog kort efter. �nnu m�rkligare blir siffran 32 i ljuset av att Brunner n�gra rader tidigare talar om 12 stupade drabanter + Wrangel.

Hur som helst, 32 + Wrangel var det i alla fall inte. F�r �vrigt b�r "Giertta" stavas "Hierta", d� denne Claes Hierta tillh�rde adliga �tten nr 121 och br�derna Giertta en annan sl�kt, adliga �tten nr 1446, se Riddarhusets stamtavlor p� CD-ROM. Frans G. Bengtsson noterar s�rskilt detta och stavar d�rf�r namnen olika.

Sidan 434: En och annan menar att det rytteriet under Rehnsk�ld hade utf�rt h�rde till det h�gsta n�got kavalleri utf�rt.

Brunner (2005), s. 434	Carlson, Ernst, Sveriges historia under konungarne af pfalziska huset. D. VIII. - Stockholm, 1910. - S. 146 f.
"En och annan menade nu att vad rytteriet under Rehnsk�lds ledning utf�rt h�rde till det h�gsta n�got kavalleri �stadkommit."	"Och hvad svenska rytteriet under Rehnsk�lds ledning utf�rde vid Holowczyn h�r till det h�gsta n�got kavalleri �stadkommit,
	s�ger en utl�ndsk milit�risk skriftst�llare."

Den utl�ndske skriftst�llaren, den i K�penhamn f�dde C. von Sarauw (1824-1900) gjorde bed�mningen i sitt 1881 utgivna verk Die Feldz�ge Karl's XII.

Formuleringen var v�l antagligen f�r bra f�r att inte �teranv�nda...

Sidan 434: Adlerfelt skriver kanslibulletiner.

Vilket han ju inte gjorde. Sven Olsson behandlar �mnet i sin avhandling om Olof Hermelin och n�mner d�r att Hermelin var den som utarbetade dem, vid f�rfall avl�stes han av Josias Cederhielm. Se vidare Olsson, S., Olof Hermelin, s. 325 f. F�r �vrigt ber�r Villius �mnet i sin avhandling Karl XII:s ryska f�ltt�g. Han n�mner d�r att det bland Adlerfelts efterl�mnade papper finns en slagrelation p� franska om Holowczyn. Villius visar att just denna �r f�rfattad av �verste Wangersheim och till�gger: "Ingenting antyder i sj�lva verket, att Adlerfelt �verhuvud taget medverkat vid avfattningen av de officiella skrivelser med nyheter fr�n krigssk�deplatsen, som s�ndes fr�n f�ltkansliet" (s. 21) Villius noterar ocks� att "Adlerfelts betydelse synes ha v�sentligt �verskattats" - en observation som verkligen �ger sin giltighet n�r det g�ller Carolus Rex och Brunners tal om Adlerfelt som n�gon slags kunglig propagandaminister.

Sidan 434: Karl XII konfererar med Hermelin om en medaljs pr�glande, denna beskrivs.

Detta �r Voltaire. En s�dan finns verkligen ocks�, men den �r pr�glad av Christian Wermuth (1661-1739), i tj�nst hos hertigen av Sachsen-Coburg-Altenburg. Wermuth arbetade tydligen b�de med best�llningsarbeten och med egen produktion. Han har s�ledes framst�llt inte bara hyllningsmedaljer �gnade Karl XII utan ocks� dylika som hyllar motst�ndarsidan. Sannolikt har allts� Karl XII och hans kansli inte haft n�got att g�ra med pr�glingen av den aktuella medaljen.

N�r det sedan g�ller texten p� medaljen har Brunner gjort en miss. Det st�r inte "puludes" utan "paludes", f�rmodligen har den som renskrev Brunners manus inte lyckats l�sa vad det stod. F�r medaljen, se Hildebrand, B. E., Sveriges och svenska konungahusets minnespenningar, praktmynt... D. 1. - Stockholm, 1874. - S. 559. Det ska ocks� s�gas att Lucanos vers �r n�got annorlunda, den inleds "Victrices aquilas".

Sidan 435: H�ren f�rl�ggs i vidstr�ckta kantoneringar p� �mse sidor av Dnepr.

Brunner (2005), s.	Carlson, Ernst, Sveriges historia under konungarne af pfalziska huset. D. VIII. - Stockholm, 1910. - S. 148.
"H�ren f�rlades i vidstr�ckta kantoneringar p� �mse sidor av Dnepr."	"H�ren f�rlades i vidstr�ckta kantoneringar, b�de ofvan och nedan om staden..."

Sidan 435: Repnin och flera av hans officerare d�ms till d�den.

I Karl XII p� slagf�ltet del 3, s. 619 ber�rs krigsr�ttsf�rhandlingarna. Repnin och Chambers degraderades.

Sidan 435: Donkosackerna gjorde uppror.

Upproret leddes av Bulavin och tog sin b�rjan h�sten 1707. Det stod p� sin h�jdpunkt i m�nadsskiftet april/maj 1708, men i juli d�dades Bulavin och det hela ebbade ut, se Hughes, L., Russia in the age of Peter the Great s. 456 f.

Sidan 436: Karl XII forts�tter brevspionaget. Studerar den sv�re kverulanten St�lhammars brev. Skriver sj�lv till syster Hedvig. Tjuvl�ser Pipers brev av den 16 juli 1708.

St�lhammar var vid det h�r laget n�stan 50 gammal och hade varit i tj�nst i n�stan 35 �r. P� v�ren 1708 hade han erbjudits att f� �verstebest�llningen vid ett regemente i hemlandet, Upplands femm�nningsregemente till h�st vari ingick en sm�landskontingent. I ett brev hem bad St�lhammar hustrun om r�d, men tycks sj�lv ha varit mest inst�lld p� att stanna vid arm�n s� l�nge han orkade. Det h�r anf�rda brevet skrevs den 1 augusti 1708.

Brevet till syster Hedvig var i sj�lva verket riktat till den andra systern. Kungen skrev den 4 augusti 1708 ett l�ngt brev fr�n Mohilew till Ulrika Eleonora, se Konung Karl XII:s egenh�ndiga bref, s. 90 ff. Citatet �r dock inte korrekt, det st�r "blefv han alts� helt snart frisker" i originalet.

Pipers brev ska d� vara drygt tv� veckor �ldre, varf�r man i och f�r sig kan undra om det avgick samtidigt. Villius, som tittade p� detta en smula i sin tidigare n�mnda avhandling (s. 74), r�knar med en posts�ndning den 15 juli och en annan n�gra dagar senare. F�rmodligen inneb�r detta att kungens och St�lhammars brev gick med samma post, medan Pipers gick med f�reg�ende post. Citatet �r h�mtat ur Carlson s. 149, men det finns en viktig skillnad. Hos Carlson finns inte "med m�nga d�da" utan bara "samt sjukdomar hos manskapet". Nu kan man inte vara helt s�ker p� att Ernst Carlson har citerat korrekt, men med erfarenhet av Brunners citatteknik �r jag b�jd att s�tta en fem�ring p� Carlson.

Sidan 436-437: Till arm�n s�llar sig alltefter f�ltt�gets g�ng galna diplomater fr�n hela Europa.

En i princip helt felaktig uppgift. Siltmann var en slags observat�r med vissa diplomatiska uppgifter som kom till arm�n i mitten av juli 1708. James Jefferyes deltog som volont�r och hade inte n�gra diplomatiska uppgifter bortsett fr�n att observera. Dessa b�da var de enda neutrala deltagare i f�ltt�get som hade n�gon slags diplomatisk st�llning.

Sidan 437: Karl XII har problem med Siltmann som hela tiden �terkommer till fr�gan om den mecklenburgska titeln och vapnet. Karl XII �r f�rmyndare f�r den unge hertigen av Mecklenburg-Strelitz.

Hertig Adolf Friedrich III av Mecklenburg-Strelitz (1686-1752) m�ste ha varit myndig l�ngt innan sommaren 1708. Striden om Mecklenburg bilades den 8 mars 1701 genom det s.k. "Hamburger Vergleich", se t.ex. Hartmann, Stefan, Die Beziehungen Preussens zu D�nemark 1688-1789. - K�ln, 1983. - S. 13 f.

Uppgifterna om Siltmanns uppdrag kommer fr�n en not hos Ernst Carlson, nr 355. D�r anges vapnet och titeln som punkt ett, Elbings �verl�mnade till Preussen som nr 2 och fr�gan om Kurlands st�llning som nr 3. Sedan �r det givetvis s� att Siltmann f�rde ev. diskussioner med medlemmar av kungens kansli och inte med Karl XII personligen.

Sidan 437: Lewenhaupt b�r vara framme vid Mohiljev inom tv� veckor med en genomsnittlig marschhastighet om en mil per dygn.

Om vi d� analyserar detta, utifr�n vad Brunner har att s�ga:

A. V�gen fr�n Mitau var 68 mil.

B. Marschhastighet 1 mil/dygn

C. Mohilev inom tv� veckor

D. Kungens funderingar tycks vara fr�n m�nadsskiftet juli/augusti.

Vad man d� kan sl� fast �r att de olika f�rbanden i Lewenhaupts arm� br�t upp i slutet av juni (artilleriet den 27 juni, �vriga delar vid samma tid, se Hallendorff, C., Karl XII och Lewenhaupt �r 1708. - Upsala, 1902. - S. 94. ).

Vid tiden f�r Karl XII:s f�rmenta funderingar hade allts� Lewenhaupts arm� varit p� v�g n�stan exakt en m�nad eller 30 dagar. Efter ytterligare tv� veckor skulle de ha varit p� v�g i 44 dagar. En marschhastighet p� 1 mil om dagen skulle allts� fordra ytterligare dryga tre veckor.

Sidan 438: Nordberg ber�ttar sin dr�m f�r bl.a. Pfeiff.

Detta ska f�rst�s vara Casten Feif, inget annat. Pfeiff var en helt annan sl�kt, se Riddarhusets stamtavlor p� CD-ROM.

Sidan 438: Tsaren st�r vid Horki, men Karl XII som f�r krig efter Nordbergs dr�m g�r mot Malatitze.

Ett s�tt att f�ra krig �r f�rst�s att upps�ka fienden i dennes bef�sta st�llning och anfalla honom d�r, trots att han �r f�rberedd p� detta. Ett annat s�tt �r att f�rs�ka kringg� en s�dan st�llning f�r att tvinga honom att l�mna den. I den typ av l�ge som r�dde, d�r tsaren h�gst og�rna ville ta en batalj med svenskarna i �ppna f�ltet, hade Karl XII som den angripande parten ett initiativ. Det var hans marschriktning som tvingade tsaren att vidta �tg�rder, gick svenskarna mot �ster skulle ryssarna helst st� d�r. Vek Karl XII, som h�r, av �t s�derut g�llde det f�r ryssarna att st� iv�gen d�r. Stilles tolkning var att Karl XII:s avsikt var att inv�nta Lewenhaupts k�r och se till att den kunde komma fram utan att oroas av tsarens huvudarm�.

N�r det sedan g�ller Brunners p�st�ende att Karl XII den 5 augusti gick rakt �sterut mot Lesna och Malatitze s� var det i sj�lva verket s� att marschen st�lldes i sydostlig riktning - n�got som f.�. i viss m�n framg�r av den karta som finns p� p�rmens insida.

Dr�mmen �terges av Nordberg sj�lv och (f�ga f�rv�nande) p� ett ganska annorlunda s�tt. Enligt N. fick kungen h�ra talas om dr�mmen f�rst efter striden vid Malatitze. Dessutom hade Nordberg (givetvis) inte n�got ortsnamn i sin dr�m, bara ett datum. F�r detta, se t.ex. Hallendorff, Carl, Bidrag till fr�gan om publicerandet af Nordbergs Konung Carl XII:s historia. - Uppsala, 1899. - S. 49 f.

(Under arbete)

� Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: 2006-09-10